Det man inte sett har inte hänt. Eller?

Blir så sur på folk som inte kan fatta att saker och ting kanske inte är som de tror. Även om de blir "överbevisade" så är det som dem har bestämt sig för att det ska vara. Har råkat ut för detta i dagarna kan man säga. Trots att det visade sig att jag inte gjorde något fel så är de inte nöjda. Det värsta var nog att se minen i deras ansikten när de frågade mig hur det hade gått när (låt oss kalla det ) "experttisen" (ej negativt menat men vill inte lämna ut mer info)var ute och kollade mig. när jag svarade att det gått bra och att X tyckte jag gjorde det bra stod de där med ett fånigt förvånat uttryck i ansiktet. Min första tanke då var : De hade verkligen förväntat sig att jag skulle få massor av  kritik och saker jag skulle tänka på. Jag visste innan att det skulle gå bra för jag gör det jag ska och jag gör det SOM jag ska. At också få höra att man INTE gör saker som man faktiskt har gjort är inte heller kul att höra. Detta har gnagt i mig i flera veckor och jag har funderat mycket över det. Den enda förklaringen jag har till att dett har sagts att jag inte gjort vissa saker som jag ska göra och har gjort är att de inte har sett mig göra det och då tror de heller inte att det har blivit gjort. Jag kallar det struts syndromet. Det som inte syns finns inte. I detta fallet blir det ju det man inte sett har inte hänt.
Tack för mig!
Kram/Smithi


Kommentarer
Postat av: Anonym

Håller på dig Tesse! Jag vet precis hur det är! Folk vill gärna att man inte lyckas med det man företar sig. Var precis med om detta när jag skulle springa tjejmilen och sålänge allt flöt på bra så var det ingen som kommenterade det, men när jag skadade mig så var det vissa som med illa dold skadeglädje frågade hur det gick med träningen och om tjejmilsplanerna...Det tänkte jag på när jag sprungit 8 km o var jättetrött, då drog jag dom två sista bara på tanken av dessa kommentarer hehe! Skit i dom. Då vet du vilka som inte är riktiga vänner iallafall! KRamis!

2009-09-20 @ 15:00:14
Postat av: Johanan

Oj, det var jag som skrev det!

Kramis Johanna

2009-09-20 @ 15:01:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0