smithi

Nu är jag så jävla trött på dena ständiga oro som man ska behöva gå runt och bära på.
Vart fan tog medmänskligheten vägen????
Efter att jag blev "sjuk" känns det som man inte är värd ett jävla skit i detta ynkliga samhälle vi lever i.
Jag vet att jag är gnällig ,bitter sur och tvär men det är svårt att inte bli en bitterf-tta.

När jag från den ena dagen till den andra inte längre fick köra bil trodde man ju att det fans hjälp att få för att komma till jobbet. Men det var lättare sagt än gjort att få arbetresor som dessutom behövde gå förbi dagis i ett annat län. (jag bor på gränsen mellan två län.) När väl fördtjänst handläggaren ringde (två dagar försent och efter att kuratorn hade ringt och "påmint" henne) fick man höra att färdtjänst var minsann inget man kunde få hursomhelst.
-men jag har ju fått besked att jag inte får köra bil mer, hur ska jag då ta mig till jobbet?
-ja det är ju ditt ansvar . Färdtjänst är främst till för dom som är rörelsehindrade. Jag vet ju inte hur din situation är, Har du svårt att gå eller? kan du röra dig eller? 
-Ja jag kan röra mig men jag får inte köra bil och jag vet inte vad som händer i framtiden men jag måste ju komma till jobbet.
-Ja jag får väl göra ett hem besök. men jag tror ju inte du kommer få resor. Fick man till svar.
När hon väl var här fortsatte hen med sina plumpa utalanden som
-Hade du haft en man hade det ju varit hans ansvar att köra barnen till dagis/fritids och dig till affären.
-Hade du bott inne i samhället hade du ju klarat dig själv.
Är det sådant handläggare skall säga till sina klienter?
Efter en månads ovisshet var jag riktigt trött på att bara bli bollad hit och dit och inte få några riktiga svar så då ringde jag upp henne och "ställde henne mot väggen".  Hon sa att hon hade pratat med andra fördtjänsthandläggare i länet och med jurister och allt . Men när jag bad om namnet på juristen visade det sig att det var ju inte hon som hade pratat med juristen utan någon annan.  Hon hade alltså mage att ljuga om sådant. Vad får man för förtroende för en sådan människa? Allt hon sa hade jag ialla fall svar eller motargument till. Det lönade sig och två dagar senare ringde hon och sa:
-Du måste ju komma till jobbet så från och med måndag får du arbetsresor till och ifrån jobbet förbi dagis.
Jag såg nog ut som en fågelholk när hon sa detta. För när hon sa det sa hon det på ett sådant sätt så att de lät som att det aldrig hade varit tal om något annat från hennes sida. Jag började alvarligt undra om hon kunde vara skitsofren?? men det var ju bäst att inte säga något utan bara tacka och ta emot.

Nu har jag åkt i några månader men snart får jag kanske inga fler resor eftersom jag bara är beviljad över den mörka årstiden. så från 1/4 får jag kanske börja cykla till jobbet om jag ens får behålla det. kändes lite olustigt på jobbet ida. Det var en som frågade hur det gick med resorna och att dom behövde ju veta nu snart så det vore kanske bra med ett utvecklingssamtal. Kände inga bra vibbar då hon sa detta. Men jag är kanske bara nojig.

Nu ska jag snart åka och handla till kalaset. M skall köra .
Hoppas att man blir lite gladare snart och kan få lite possitiva besked.

Kram Smithi.